Brukade kalla Lena för Moster Lena till hennes stora protest: «Nej, huff, moster... det hörs ju ut som en gammal tant med spetskrage».
Välkommen, det är en känsla i Lenas närhet. Aldrig besvärligt, får alltid plats till en till. Jag och Magne var på besök i Stockholm i förbindelse med Lidingöloppet för många år sen. Bodde hos norska vänner i Kallhäll. Pelle och Lena arrangerade en liten spontan familjeträff och givetvis fick våra vänner bli med på middagen, helt naturligt som bara det.
Tiden tar en paus og plötsligt upplevs nuet i Lenas närvaro. Minns speciellt Pelles och Lenas besök här i Porsgrunn sommaren 2008. Jag var väldigt stressad och hadde en känsla av att tiden bara försvann. Ni kom inom en eftermiddag i förbindelse med en konsert i Sandefjord. Vi åt middag i solen på terrassen och tiden stoppade upp. Känslan satt kvar en hel månad.
Tänker på alla er i familjen. Livet kan vara så otroligt orättvist.
Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar