Jag mötte Lena på en mindfulness meditation i Washington DC, bara ett par veckor efter det att jag flyttat dit i september 2007, och jag tyckte om henne från första stunden. Hon introducerade mig till Bok Projektet och jag började arbeta som volontär där bland annat för att jag såg fram emot att kunna träffa henne regelbundet. Under ett år hade jag privilegiet att arbeta vid hennes sida några dagar i veckan. Lena gjorde inte så mycket väsen av sig, men med sin värme, humor, klokhet och öppenhet mot andra, så lyste hon upp vår arbetslokal och det kändes mycket tomt när hon flyttade hem till Sverige sommaren 2008.
Vi hann med att träffas tre gånger till, under de följande somrarna. Under de korta stunderna förundrades jag över hennes förmåga att hålla vid liv intresset och nyfikenheten av omvärlden och beundrade hennes modiga kamp mot cancern för kärleken till sin familj och nära vänner.
Det sägs att en människa inte är död så länge som minnet av henne finns kvar i de efterlevandes hjärtan. Lena kommer fortleva i så många personers tankar, från Sverige till Holland, till Storbrittanien till USA, ja på alla de platser där människor bor som har haft glädjen att lära känna henne.
Tessa
"Så liten plats en människa tar på jorden.
Mindre än ett träd i skogen.
Så stort tomrum hon lämnar efter sig.
En hel värld kan inte fylla det."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar