Lena

Lena, du var en av de snällaste. En av de där vuxna som lyssnade på riktigt. Sånt märker man när man är liten. Kanske var det en av orsakerna till att Lena var det finaste namnet jag visste när jag gick på dagis, och det namn jag (kanske lite okonventionellt) gav min älskade mjukisapa.   Några år senare var det en högvinst att hamna bredvid dig på 50-årsfester, kräftskivor och studentmottagningar. Du hade en förmåga att se alla, att ta en på allvar och få en att känna sig som någon som räknades.   Resorna med din och min familj minns jag med ett leende. Skärgårdsklippor och savanner, mil efter mil längs amerikanska highways. Malariatabletter i Ohoysås till Mårten. Du och mamma vid Indiska Oceanen i varsin nyinköpt solhatt (rosa och turkos, tror jag). Geparder och så många lejon att vi till slut inte orkade räkna dem längre. Grand Canyon i stekande julihetta, frukostar på campingplatser i Colorado och Californien, kajaker guppande i vågorna från en Waxholmsbåt.   Tack Lena, och tack Pelle, Jonatan, Mårten och Fredrik för alla glada dagar, och för all trygghet och all självklarhet.   Anna Kaijser