If I could catch a rainbow

The last year, Lena saved a lot of wisdom words, poems and other thoughtful pieces. I found this under the folder labelled "good thoughts" cut out from an email from friend Doina. Thanks Doina!/Pelle

If I could catch a rainbow
I would do it just for you
And share with you its beauty
On the days you're feeling blue.

If I could build a mountain
You could call your very own;
A place to find serenity,
A place to be alone.

If I could take your troubles
I would toss them in the sea,
But all these things I'm finding
Are impossible for me.

I cannot build a mountain
Or catch a rainbow fair,
But let me be what I know best,
A friend who's always there..

Muminmamman Lena

Tal vid minnesstunden efter Lenas begravning, lördagen den 11 december

Kära alla ni i Lenas familj, alla släktingar och vänner som samlats här idag,

Jag heter Ulrika, och min man Arne och våra tre barn Anna, Björn och Per är gamla goda vänner till Lena och Pelle och deras barn. Den fantastiska minnesblogg som Fredrik lagt upp visar att vi är många som tycker att Lena stått oss särskilt nära. För Lena var en person med en alldeles unik förmåga att se sina medmänniskor, att lyssna och bry sig om alla i sin närhet. Även nu under sitt sista år.

På Mårtens begravning citerade Kärran ett kinesiskt ordspråk för Lena: ”Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud, men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår”. Trots den outsägligt sorgliga förlusten av Mårten, sin svåra sjukdom och nedbrytande behandlingar, lyckades hon hålla sorgens fåglar från sitt hår. Lena har haft en enastående förmåga att fånga dagen och ta vara på glädjestunderna när hon haft det som svårast i livet. Samtidigt har hon också kunnat visa sig ledsen och trött. För att i nästa stund få oss att tro och hoppas på att allt nog skulle ordna sig ändå.

In i det sista fortsatte Lena att engagera sig, med uppmuntrande kort, glada sms där hon visade hur mycket hon tyckte om oss. Hur har hon orkat, när sorgen drabbat henne som värst och när livet varit som allra bräckligast? Var har hon fått krafterna från?

Jag känner bara en till som lyckas sprida en sådan kärlek och trygghet omkring sig. Och hon finns inte ens i verkligheten utan bara i sagan. Hon var min stora idol när jag var liten och är det fortfarande. Det är Tove Janssons Muminmamma. Precis som Muminmamman har Lena haft en befriande förmåga att strunta i småttigheter och oförrätter. I stället har hon brytt sig om det väsentliga i livet, sin familj, sina elever och oss alla småknytt och månat om att vi har det bra. Men inte bara Lena utan hela hennes familj och livet på Zinkvägen påminner om Mumindalen. En plats där det ofta är öppet hus och alla känner sig välkomna. Med en Muminpappa Pelle som nu och då behövt ge sig ut på äventyr och med en Muminmamma Lena som solidariskt ställt upp, samlat ihop sina Mumintroll och följt med ut i världen. Och precis som Muminmamman har Lena inte bara gillar läget utan själv också sett till att göra något roligt och meningsfullt av utflykten. Som nu senast i arbetet med det ambitiösa bokprojektet i Washington som förmedlade mängder av läroböcker från amerikanska skolor till skolbarn i tredje världen.  Och efter varje äventyr ut i världen har Lena sett till att Zinkvägen åter blivit en samlingspunkt för släkt och vänner.

Nu sent i november blev det tomt i Mumindalen. Det är kallt och vi fryser och sörjer. Men även om Muminmamman Lena nu för alltid har gått i ide kommer hon att leva vidare i våra minnen. Och hon kommer att fortsätta att vara en förebild för många!

Lena valde en dikt till Mårtens dödsannons som också passar väl in på henne själv. Den lyder så här:

Det blommar i somligas spår

Det glittrar och lyser

Det porlar från bäckar

Med levande flöden

Det sjunger så vårvidunderligt

av ljusa ackord

där de går

Det är därför det blir

så levande varmt

Där somliga går

Det är därför det

blommar så rikt

I Lenas och Mårtens spår

Ulrika 

I am very shocked and sad to hear about Lena. She was such a wonderful person. 

I worked with Lena at the World Bank Family Network’s Book Project during 2005-2006.  We spent a great deal of time packing books, engaging in several social/political discussions and above all celebrating our diverse cultures.  I went to the cherry blossom festival in 2006 – my first time, with Lena, Trudy and Doina.  We really had a blast and I can still recall many of our conversations.  I am happy that I got a chance to spend those wonderful days with Lena and will always remember her kind and gentle persona.  

My thoughts are with Lena’s family in this difficult time.

Kind Regards,

Malavika 

Lenas frukostar

Jag minns Lena som en mycket glad och positiv människa som alltid var så pigg.

Lena var mycket omtänksam, hon tänkte på alla och var alltid så generös och givmild.

Något som jag minns speciellt var de stora frukostarna vi fick när vi var hos Pelle och Lena. Om somrarna när man hade vaknat och kom ut i köket stod jättefrukosten alltid framdukad och i köket stod Lena lika glad som alltid. Jag kunde knappt välja av allt som fanns och det var jättegott.

:) Asse (Astrid Norman)

Ett ljus i våra hjärtan

Lena

Vi alla som känt dig och vet hur du var

önskar så att du bland oss fanns kvar

men nu när du gått dit vi alla ska gå

med glädje vi minns allt det fina ändå

I minnet du lever

Du finns alltid kvar

I minnet vi ser dig

Precis som du var.

Tack Lena för att du gjorde mitt liv så ljust.

Margaretha Smith

Jag tycker så mycket om dig

"Jag tycker så mycket om dig"

var nästan mina sista ord till Lena dagen före hennes bortgång.
Dessa ord stämmer så otroligt bra. Lena var en fantastisk vän och människa.

För 7 år sedan träffade dottern Therese, Lenas och Pelles son Fredrik. Vilken tur!

Vilken rikedom för mig att få lära känna familjen Persson. Denna värme och öppenhet som jag kände från allra första gången.

Jag har haft glädjen att träffa Lena regelbundet sedan Pelle och Lena flyttade hem från Washington.
Fikat, promenerat, sms:at, ja kunnat hålla kontakten med en alltid lika positiv Lena oavsett alla dessa motgångar bara under sista året.

Det var Lena som fick mig att börja sjunga i "Sjung NU"-kören, sång och massor med glädje.

Konserten som Lena så gärna ville vara med på, men som hon tyvärr inte hann uppleva, blev ett vackert minne där vi många nära och kära samlats och sjöng för och med henne.

Jag saknar dig så otroligt mycket

Din vän Margaretha Smith

Blommor och omtankar

Så ser jag dig framför mig nu, glatt vinkande, bakom pelargonerna i köksfönstret. Du såg en alltid, vinkade alltid, stannade alltid och pratade en stund. Alltid lika glad och alltid lugn mitt i all aktivitet och rörelse.

När vi flyttat in i huset mittemot ditt, dröjde det inte många dagar innan du kom över med en bukett röda tulpaner och hälsade oss välkomna till Zinkvägen. Det var så omtänksamt. Johan kände du förstås sedan gammalt, men jag och barnen var nya här. Och under åren har vi sedan dess, lite på håll, men ändå alldeles inpå följt varandras liv och aktiviteter.

En kväll, för några veckor sedan satt du hos oss, så frusen och värmde dig med en kopp te. Ett par dagar senare kom du över med ett fång gula rosor som tack för vår hjälp. Lena -att du orkade! Vi borde ha gått över med blommor till dig. Som uppmuntran och som tack för att du gör den här världen lite godare. Men istället var det du som uppmuntrade och månade om oss alla andra, till och med oss grannar.

Rosorna har torkat nu, men de är lika vackra ändå. De står kvar och våra tankar går till Pelle och pojkarna och till Kärran och Lasse, till Britta och Henry. Det är tomt här på Zinkvägen nu.

Välkommen!

Brukade kalla Lena för Moster Lena till hennes stora protest: «Nej, huff, moster... det hörs ju ut som en gammal tant med spetskrage».

Välkommen, det är en känsla i Lenas närhet. Aldrig besvärligt, får alltid plats till en till. Jag och Magne var på besök i Stockholm i förbindelse med Lidingöloppet för många år sen. Bodde hos norska vänner i Kallhäll. Pelle och Lena arrangerade en liten spontan familjeträff och givetvis fick våra vänner bli med på middagen, helt naturligt som bara det.

Tiden tar en paus og plötsligt upplevs nuet i Lenas närvaro. Minns speciellt Pelles och Lenas besök här i Porsgrunn sommaren 2008. Jag var väldigt stressad och hadde en känsla av att tiden bara försvann. Ni kom inom en eftermiddag i förbindelse med en konsert i Sandefjord. Vi åt middag i solen på terrassen och tiden stoppade upp. Känslan satt kvar en hel månad.

Tänker på alla er i familjen. Livet kan vara så otroligt orättvist.

Sara

Wisdom from Lenas perspective

Jag satt och bläddrade i Lenas dagbok som hon köpte i Washigton som hette ”A year in the Art”; Lena köpte dagboken på sitt favoritställe - Barnes and Nobles i Georgetown – den innehåller ett konstverk per dag med ett tillhörande citat. Följande citat är ett axplock på de som Lena ringat in och som det slog mig väl stämmer in på hennes personlighet;
• She who teaches children learns more than they do – German proverb
• For it is in giving that we receive – Francis of Assisi
• Knowing others is intelligence; knowing yourself is true wisdom. Mastering others is strength, mastering yourself is true power – Lao Tzu
• Use the talent you possess; the woods would be very silent if no birds sang there except those that sang best – Henry van Dyke
• We look forward to the time when the power of love will replace the love of power. Then will our world know the blessing of peace. William Gladstone
• Life is short – Art is eternal

Lena - en kär vän och granne

Det finns få personer som kan vara så positiva, ge så mycket värme, omtanke och intressera sig så mycket för andra människor som du kunde. Dina sista två år i livet har inneburit så mycket sorg och kämpande och ändå har du haft förmågan att ta vara på livet in i det sista. Du visade ingen bitterhet och hade hela tiden förmågan att intressera dig för andra trots sorgen efter Mårten och trots din svåra sjukdom som medförde tunga behandlingar, otaliga blodprovstagningar, läkarbesök och undersökningar av olika slag.

De senaste åren har Filippa och jag (Ann-Sofie) delat intresset och glädjen med dig att sjunga gospel, visa och pop på måndagskvällarna inne på Norra Real. Det har inneburit många skratt och mäktiga musikupplevelser. För mig har det varit mycket starkt att se dig glad sjunga i altstämman, trots dina svåra livsomständigheter. Jag vet att du ville vara med på konserten i söndags. In i det sista så trodde vi att det kanske skulle kunna gå men din kropp orkade inte. Konserten blev på något sätt en hyllning till dig.

Det finns så många fina minnen som vi delat under alla år. Zinkvägen, det westergrenska huset, har alltid varit en samlingsplats. Allt ifrån när jag (Gunnar) och Lasse på 60-talet spelade pingis i källaren och åt goa tekakor i köket hos Britta och du var Lasses storasyster, till när vi själva var föräldrar, våra barn var små och vi träffades på Zinkvägen, åt tillsammans, gjorde roliga utflykter och fram till nu. När vi tänker på det som hänt de senaste åren tänker vi speciellt på vårt besök hos er i Washington i oktober 2007 när vi i strålande väder tillsammans med dig och Pelle fick uppleva Georgetown, alla monument, museer, en fyramilscykling längs Potomacfloden och mycket mer.

Den fina marshelgen i Högbo 2010 när vi promenerade, åkte skidor, åt god mat och du var jättefin i en grå snygg klänning. Söndagen bjöd på ett fantastiskt gästrikeväder med mycket snö och strålande sol som vi lapade mot husväggen.

Badtunnebaden på Skogsö hos Lasse och Maggan när vi på kvällen i mörker legat i det varma vattnet och pratat och skrattat både på Lucia och Valborg. Midsommarafton 2010 när du var dålig och vi var så oroliga för dig. Fram på eftermiddagen kom du sedan fräsch tillsammans med Pelle i en ljusblåblommig klänning. Du var glad, språksam och var snyggast av oss alla. Vi tänker också på den varma julikvällen i somras på vår altan.

Kallhäll känns tomt. Vi kommer att sakna dig väldigt, väldigt mycket. Vi minns din glada röst när du svarade på din mobil, dina sms, din omtanke, din mentala styrka och de vackra blombuketterna, ofta rosor, som du gladde oss med. Du kommer att leva kvar inom och ibland oss!

Ann-Sofie, Gunnar och Filippa

Farväl till Lena

Jag mötte Lena på en mindfulness meditation i Washington DC, bara ett par veckor efter det att jag flyttat dit i september 2007, och jag tyckte om henne från första stunden. Hon introducerade mig till Bok Projektet och jag började arbeta som volontär där bland annat för att jag såg fram emot att kunna träffa henne regelbundet. Under ett år hade jag privilegiet att arbeta vid hennes sida några dagar i veckan. Lena gjorde inte så mycket väsen av sig, men med sin värme, humor, klokhet och öppenhet mot andra, så lyste hon upp vår arbetslokal och det kändes mycket tomt när hon flyttade hem till Sverige sommaren 2008.
Vi hann med att träffas tre gånger till, under de följande somrarna. Under de korta stunderna förundrades jag över hennes förmåga att hålla vid liv intresset och nyfikenheten av omvärlden och beundrade hennes modiga kamp mot cancern för kärleken till sin familj och nära vänner.
Det sägs att en människa inte är död så länge som minnet av henne finns kvar i de efterlevandes hjärtan. Lena kommer fortleva i så många personers tankar, från Sverige till Holland, till Storbrittanien till USA, ja på alla de platser där människor bor som har haft glädjen att lära känna henne.

Tessa

"Så liten plats en människa tar på jorden.
Mindre än ett träd i skogen.
Så stort tomrum hon lämnar efter sig.
En hel värld kan inte fylla det."

For lena

When I heard the horrible news of Lena's death I was shocked but not very surprised. Lena and Pelle visited us a week before. It was 3 years ago I last saw her and you could see she was very very sick. But her spirit was high and we talked a lot. About the cancer, the treatment and the loss of her son in January. We went to the beach and took a walk over the pier. When you walk together it is easier to talk. I asked her if she believed in a God or something, because that would be so comforting, to think that you would meet people you loved but are dead. Then she told me a story Astrid Lindgren wrote about a garden, I think it was called Nangijala, that after you are dead you are going there. A beautiful story.
I dont believe in God, but I hope so much that we will meet eachother again in Nangijala. And then we will continue our talks, our laughs and our discussions, the politics and so on like in the days we worked together at the Bookproject in Washington.
Love Trudy

En kompis och nära vän i nästan 50 år. Ofattbart att jag och min familj inte längre får träffa dig. För oss kommer du alltid finnas och vara närvarande i våra minnen. Tack för att jag fick bli en av alla dina vänner. Din positiva livssyn, ditt alltid glada humör och den närvaro du alltid visade kommer vi alltid att minnas. Jag och min familj saknar dig så ... /Lasse Lindén

Dödsannons

Vår Älskade Maka,
Mor, Svärmor, Farmor, Dotter, Syster

Lena Persson

*17 februari 1950
+18 november 2010 

Har lämnat oss i stor sorg och saknad

Pelle
Jonatan o Hanna
Ebba, August
Fredrik o Therese
Mamma o Pappa, Svärfar
Syskon med familjer
Övrig släkt och många vänner

Ditt varma hjärta slutat slå
Du allt för tidigt fick från oss gå
Tack för den kärlek Du oss givit har
Ditt vackra minne lever kvar 

Begravningsgudstjänsten äger rum
lördagen den 11 december kl 11:00 i Jakobsbergskyrkan
därefter inbjuds till minnesstund
osa Järfälla Begravningsbyrå 08-580 353 40
eller jarfalla.begravningsbyra@telia.com 

Valfri klädsel
I stället för blommor tänk gärna på Cancerfonden pg 90 1986-0

Funeral

As mentioned above; Lenas funeral will be held at Jakobsbergskyrkan, Jakobsberg, on Saturday December 11 at 11.00 o'clock.

Please answer to Järfälla Begravningsbyrå +46 8 580 353 40 or jarfalla.begravningsbyra@telia.com. 

Love you forever

Fredrik

Lena

Lena, du var en av de snällaste. En av de där vuxna som lyssnade på riktigt. Sånt märker man när man är liten. Kanske var det en av orsakerna till att Lena var det finaste namnet jag visste när jag gick på dagis, och det namn jag (kanske lite okonventionellt) gav min älskade mjukisapa.   Några år senare var det en högvinst att hamna bredvid dig på 50-årsfester, kräftskivor och studentmottagningar. Du hade en förmåga att se alla, att ta en på allvar och få en att känna sig som någon som räknades.   Resorna med din och min familj minns jag med ett leende. Skärgårdsklippor och savanner, mil efter mil längs amerikanska highways. Malariatabletter i Ohoysås till Mårten. Du och mamma vid Indiska Oceanen i varsin nyinköpt solhatt (rosa och turkos, tror jag). Geparder och så många lejon att vi till slut inte orkade räkna dem längre. Grand Canyon i stekande julihetta, frukostar på campingplatser i Colorado och Californien, kajaker guppande i vågorna från en Waxholmsbåt.   Tack Lena, och tack Pelle, Jonatan, Mårten och Fredrik för alla glada dagar, och för all trygghet och all självklarhet.   Anna Kaijser

Volunteering at the World Bank Family Network - Book Project

I was shocked to read this email from Doina about Lena! Guy and I had just come back from a nice outing to Jefferson's Estate at  Monticello in Virginia and my spirit was good. Then came this very sad news.  So abrupt!  I knew Lena had some health problem but had not been in touch with the Book Project as I had hoped...  

Upon reading this tragic news, I had to go to my pictures on the computer and fortunately found this very nice one of some of us with Lena at the Annual Dinner of WBFN in 2008. Oh, I remember! Lena as well as Pushpa were wearing their beautiful national dress and that image had stayed in my mind.  A nice evening together at the Book Project table.  Then, several souvenirs came to my mind.  Working with Lena who had taken on "small shipments" (me as treasurer), we walked the walk together when we had no clue of how this or that was done; weight requirements, prices, WB shipping department, currencies, wires etc.  Quite a few small shipments were realized thanks to her good management.  

It is nice to look at some pictures that we now have in our archives.  Is it like a drop of comfort?  Only a tiny bit though.  But it is a reflexion of the very good and quality time spent there together volunteering.  Lena, with her Scandinavian personality, was one of us at the Book Project. And then, I remember, there was also that beautiful day at the Swedish House on the Potomac when the new Embassy of Sweden was inaugurated.  There was an reenactment of the first Swedes who came to America, costumes and all.  There was singing and Lena was part of the choir.  How about Santa Lucia, this beautiful Holiday celebration at the House of Sweden again with Lena.  Lena was very proud of her heritage and shared some of it with us.  On December 13, I will go on youtube and listen again to the melody sang by the blond swedish girls celebrating the Holiday and will remember Lena.

With my deepest sympathy to Lena’s husband, children and family.

Lena, forever in my heard!

Martine de Lusignan

Käre Pelle, Jonatan, Fredrik, Kärran och Lasse!

Vi är så bestörta, hur kan Lena som nyss var mitt ibland oss, vara borta? Våra tankar går till er som redan blivit hårt drabbade i år, var finns rättvisan? En ljuspunkt för oss och säkert också för er är ändå de underbara minnen vi har av vår alltid så glada, vänliga och hjälpsamma Lena. Ert hem har alltid stått öppet och man har ständigt känt sig välkommen. Låt oss bevara dessa fina minnen och låt oss tillsammans kämpa vidare. Ni ska veta att vi vänner finns och alltid kommer att ställa upp för Er.

Stora kramar från Ulf och Carin


Bilderna här kommer från vårt besök i Washington våren 2006 när vi tillsammans upplevde några fina dagar i Georgetown med omgivningar. Det var härligt att se hur fint Lena trivdes, engagerad i bokprojekt och i att ta hand om alla oss vänner som hade vägarna förbi.

Lena - From Josephine:

Lena will be sadly missed she was such a kind, happy, thoughful person who was willing to help those around her and try new things.

In the World Bank Book Project where I worked with her we had a long history of sending large shipments of books to many schools in one country with the shipping costs paid by the World Bank. However not all countries were able to find enough schools to justify a big shipment which took up a whole lare container. So Lena and I devised a scheme where if an individual school wanted books if we could identify someone who would pay the shipment costs we would organise the books. Lena took over responsibility for this and made it a huge success. I cannot count the number of times we took trolley loads of boxes up to the local post office and sent them on their way. We did it so often the post office employees called us the Book Ladies!

The children who are now using the books won't know the source of their education but what a legacy Lena has left in developing countries.

I am just so sad that I will not be able to get together with Lena to talk over all the happy times we spent working together. However I know that in heaven she will be given an extra big harp!

Lena in Washington

Lena was a lovely person and a very dear friend of mine. We spent wonderful days together here in DC. We walked a lot together, we discovered the Cherry Blossom together for the first time, we worked together at the Book Project, she introduced me at the Swedish embassy and much more. She was an example and an inspiration for me.

I will always remember her.

Please accept my deepest condolences,

Doina Olievschi  

Apr 2006 Trudy Lena Malvika 

Härliga glada resor med Lena

Vi har gjort oräkneliga resor med Lena och Pelle och ibland har också alla våra barn varit med. De två första turerna gick till Nordingrå hösten 1976 och Lapplandsfjällen påsken 1977, och de två sista blev en paddel och segeltur i Stockholms skärgård i juli 2010 och en färd ned till oss i Holland i november 2010. Så roligt vi har haft, så mycket vi har skrattat, och så många grillade bananer med choklad som vi proppat i oss!

De två sista gångerna var inget undantag. Trots sin sjukdom med tuffa behandlingar och trots sorgen efter Mårten hade Lena en förunderlig förmåga att njuta av stunden och att måna om alla oss andra.

Det är ofattbart att vår kära Lena, som satt och skrattade med oss i soffan när kulturklubben var samlad här ”hemma” i Wassenaar för bara två veckor sen, inte kommer att vara med oss längre. Men minnet av henne kommer att förbli just ”ett ljus i våra hjärtan”.

Arne och Ulrika

Älskade söstra mi!

Mitt hjärta blöder!

Du har alltid funnits vid min sida - nu blir det ensamt på min förstukvist.

My beloved sister - I miss you so much!

Lillasyster

Lena - En Ängel

Lena, jag tror du är en ängel nu och finns där Mårten finns!

Det ger oss tröst som nu måste klara oss utan dina kloka ord, ditt glads skratt, din outtröttliga optimism. Inga knytkalas, julbad, midsommarfiranden kan bli som förr. Men vi kommer att minnas dig för alltid och med så otroligt mycket glädje och hopp.

Maggan och Lasse

Kära mamma

Tack för alla fina minnen och all kärlek du gett oss. Vi saknar dig!

Fredrik & Therese